Jag har egentligen alltid trott på Jesus
Jag är uppvuxen i en kristen familj och fick tidigt lära mig alla berättelser om Jesus. Det var naturligt i min familj att vi bad och läste Bibeln tillsammans. Jag fick undervisning om Jesus och lärde på det sättet känna honom. Om man får upplevelser så tidigt i livet så måste man ta egna beslut för det räcker inte att ens föräldrar tror och att de har en personlig relation till Jesus. Det var absolut nödvändigt för mig att få en egen relation med Jesus och det fick jag ganska tidigt.
En av de viktiga och stora bitarna för mig var när jag bestämde mig för att jag älskade Jesus. Jag hade lärt känna honom som en fantastisk person, min far och min räddare och då beslutade jag mig för att jag ville döpa mig. Jag var faktiskt bara sju år gammal då, så det hände väldigt tidigt i mitt fall.
Bönesvar, när Gud har gripit in
Den Jesus jag tror på är involverad i mitt vardagsliv. Han finns med mig hemma, på jobbet, i skolan och överallt. De viktigaste bönesvaren, det är alla de som sker i vardagen, där Gud påverkar min attityd, mina värderingar, hur jag uppför mig, beter mig och hur jag möter människor. När jag tittar tillbaka på mitt liv efter 56 år, så ser jag på något sätt Gud och Guds omsorg och bönesvaren som jag kanske inte såg just då. Nu ser jag hela bilden bakåt och det är fascinerande. Jag har också varit med om några otroligt häftiga berättelser som bara inte går att förklara bort. Det är några exceptionella bönesvar.
Det häftiga med Gud är att det inte är de perfekta människorna han hjälper, utan det är sådana som mig. Jag har alltid älskat att köra motorcykel och detta hände när jag var 16 år. När man är ung har man inte alltid så mycket vett att man tänker på sin egen säkerhet. Jag körde hemma i byn i Osby, kom till en kurva och hade för hög fart. Jag och motorcykeln kom ut på vänster sida. Jag mötte en bil och såg kylaren på bilen framför mig.
Hjärnan är märklig och jag hann tänka mycket i dessa tiondelar eller hundradelar av en sekund. Jag tänkte att jag kommer att krascha. Jag kanske skulle överleva, men jag skulle bli skadad. I det ögonblicket – även om jag försökte ta mig åt höger så mycket jag kunde för att komma undan bilen, så flyttades jag och motorcykeln en meter åt vänster och undkom bilen. Jag gjorde inte detta själv men Gud gjorde ett under, trots att jag varit oerhört korkad.
Ett annat bönesvar inträffade också en gång när jag var korkad. Det var på vintern och jag höll på att meka med en motorcykel inomhus. Det kom ut bensin ur förgasaren och jag lade lite tidningar under motorcykeln och såg inte att det fanns en elkamin med elspiral i rummet. Det började brinna under min motorcykel och jag tänkte: ”Var är brandsläckaren?” Jag såg framför mig hur motorcykeln, huset och allting skulle börja brinna, så jag stack in mina händer och drog ut de brinnande tidningarna. Den kvällen hade jag fruktansvärt ont i mina händer. Till slut, när jag inte kunde somna och inte kunde få ner värken, sa jag till min bror, som jag delade lägenhet med, att vi måste be. Vi bad och jag somnade. Morgonen efter fanns det ingenting kvar på mina händer.
Jag skulle kunna fortsätta att berätta om sådana här saker som är exceptionella, men det mest fantastiska är det här vardagliga: att Jesus är med mig hela tiden.
Hur tron på Jesus förändrar
Jesus har förändrat så mycket i mitt liv och han håller på att förändra ständigt. Som kristen är man som en vanlig människa. Man har sina svagheter och styrkor. En sak är man bra på och en annan sak är man sämre på, men med Jesus så formas vi. Han är fantastisk på att se våra talanger och våra gåvor och han är alltid uppmuntrande. Han tillåter oss att misslyckas och trycker aldrig ner oss, utan ger oss chans på chans. Jag tror att jag är en tryggare person och att jag har mer tålamod på grund av min tro. Jag tror också att jag är mer överseende och att jag har fått lite vishet och klokhet. Jag är helt säker på att utan Jesus, utan den här vandringen med honom, så hade mitt liv sett annorlunda ut.
Vi kristna upplever också problem i våra liv
Vi lever samma liv som alla andra. Vi delar livets verklighet, både dess glädjeämnen och dess sorger, precis som alla andra. Men vi har detta fantastiska, att vi har en dimension till som hela tiden finns där och som vi på nåt sätt också lever. Det ger oss hopp och styrka i livet.
Det är många saker som varit svåra i mitt liv. Det var tufft när min pappa gick bort och jag har en syster som har varit kroniskt sjuk i många år, trots att vi ber för henne varje dag. Det som varit tuffast för mig själv, var kanske när jag var ute 1994 och jobbade med flyktingarna i Rwandakriget. Jag var aldrig med om massakrerna men jag fick se när en 1 miljon människor kom till en stad med 100-150,000 invånare och i augusti 1994 dog det 3 000 människor om dagen. Det första stora problemet var att bli av med alla kroppar och få undan dem för att minimera risken för sjukdomar.
Det var också vattenbrist. Folk dog av törst, av hunger, av allting och det jag fick se då, skulle jag inte önska min värsta fiende. Men trots det, även mitt i den situationen, så fanns Jesus bredvid mig och bar mig och tog hand om mitt psyke. En sak som jag inte bad om i det läget, men som jag såhär i efterhand inser var väldigt bra tajming för mig, det var att jag träffade min fru Ulrika mitt under de här månaderna och blev kär, och att bli kär i det ögonblicket var ju väldigt livsbejakande.
Mitt i de svåra stunderna, när man tycker: ”Oj vad tufft det är”, så är Gud där och leder. Vi kommer inte alltid ur de svåra situationerna med en gång. Ibland tar det tid, men han finns med hela tiden och i slutet av tunneln blir det ljusare.
Andra människors reaktion på att jag är troende
De allra flesta är positiva och nyfikna och undrar vad det innebär. Till viss del möter jag också människor som kanske har förutfattade meningar om vad det innebär att vara troende och som tyvärr också har fått en negativ bild av kristen tro. Men när man har byggt en relation och förklarar att det handlar om en relation till en person, och att det också på något sätt återspeglas i mitt vardagsliv, så är de allra flesta väldigt positiva och nyfikna.
Den kristna tron är logisk
Jag tycker att den kristna tron är väldigt logisk. Jag är ingenjör och konstruerar saker. På det företag där jag jobbar tillverkar vi saker och jag ser den intelligens som finns bakom och den konstruktion som vi gör. Om vi skulle slänga ut en massa delar på golvet i verkstan, kommer det inte att bli en maskin av en slump. Om jag tittar ut i vårt universum, så är det tydligt för mig att det här inte kan ha blivit till av en slump. Förlåt alla yrkeskategorier i övrigt, men det finns en ingenjör som har konstruerat allt.
För mig är det oerhört mycket mer logiskt att tro på en personlig Gud än på slumpen. Sedan kan jag ju inte heller bortförklara allt jag har upplevt av övernaturligt ingripande i mitt och andras liv. Det är så mycket i vår värld som inte går att förklara med bara det vi kan ta på, definiera, mäta och väga. Det finns så mycket mer.
Pröva själv när det gäller tron
Man kan pröva både att läsa Bibeln och be och se om det här är en verklighet. Alla kyrkor i Sverige är öppna. Du kan komma in i vår kyrka, Pingstkyrkan i Halmstad. Var kritisk, lyssna, och ställ dina frågor. Vi tål kritik. Vi tål frågor och Gud tål dem ännu bättre. Testa det här, prova. Du som har frågor och funderingar, ta kontakt med kyrkan, kanske med någon vän du känner. Prova detta för det är det bästa man kan uppleva. Den upplevelsen av tillfredsställelse, mål och mening med livet man får av att tro på Jesus, hittar jag inte någon annanstans.
/Rune Newman